p1020006-kopia

#69 Hudiksvall – småstadens öde

Det mullrar under småstaden Hudiksvall. Förändring är på väg. Järnvägsrälsen som går rakt under stadshotellet måste breddas. En ny möjlighet kanske att vinna framgång, investeringar och befolkning. Eller återigen en anledning till besvikelse? Besvikelse hänger nämligen likt en blek lykta på Hudiksvalls gator alltsedan det Bottniska handelstvånget.

Vi åkte till Hudiksvall för att få svar på vad en småstad egentligen är. Är det omsorgen om det lilla; familjen, individen, det igenkännbara och trygga? Eller är det en säljbar kuliss – den “trivsamma småstadskänslan” – som bara finns i storstadens villaannonser men som i verkligheten försvinner i köplador och halvtomma gallerior? Eller är det att få styra sig själv, bygga sin egen stad, få frihet att återuppväcka snickaren, byggaren, arkitekten i sig?

Hudiksvall, som en gång präglades av stadsfisket och jordbruket, har sett trämagnater bygga bankpalats i staden. För att därefter dra vidare. Skov av investeringar har lämnat sina spår, sina arv. Men inget lyser klarare, tronar högre än panelarkitekturen på Storgatan. De mjukt fordrade husen från tidigt 1800-tal som berättar om kontinental klassicism och precisionsstålets allt vassare klingor.

Rygg mot rygg ligger Fiskarstaden. En gång rivningshotade trähus och en slum på 1960-talet, men nu stadens pärla. Här samlades en kväll på 1860-talet det gamla Hudiksvalls invånare för att revoltera mot det nya. Klasskonflikter och profithunger som skördade liv, men som i småstadens namn tystades ned, sköts in i skuggorna. För endräktens skull, den infekterade.

För Hudiksvall är en helhet i sig själv, som ej kan delas sönder. Under ostkupans glas utspelar sig stadens liv likt en Tjechov-pjäs. Det finns hammockar i trädgårdarna och alltid en stol ledig åt de utmejslade karaktärerna som dyker upp. Hudiksvall ryms på uppslaget i en Jan Lööf-bok. Begriplig och tydlig. Lite lat och nöjd med att upprepa sina redan kända repliker.

Tack!

Tony Björklund, arkitekt Hudiksvall

Bengt Gill, fd Planeringschef

Gunilla Kindstrand, journalist och tidigare kulturchef på Mittmedia och chefredaktör på Hälsingetidningarna.

  • img_7911

    Järnvägen som går genom Hudiksvallsåsen. Den drogs där igenom 1928 och nu finns planer på att bredda den med ett dubbelspår, något som med all sannolikhet innebär att man måste riva stadshotellet som det går under och väsentligt omforma det rutnät som är den äldsta delen av staden.

  • p1020084

    De terrasserade husen ner mot vattnet.

  • p1020006-kopia

    Entrén till Trönska gården med dess solfjäder och Merkuriusmasker med korslagda ymnighetshorn. Det kanske främsta exempel på den tjusiga panelarkitektur som växte fram i Sverige i början av 1800-talet. En lokal trävariant av kontinentens stenhus.

  • img_7884

    Fiskarstaty. Fiskarna i Hudiksvall hade burskap, de hade alltså som handalre och hantverkare den lagliga rättigheten att utöva yrke i en stad och åtnjöt också de förmåner som tillkom borgare.

  • img_7885

    Fiskarbodar i Hudiksvallsfjärden. Fiskarna formade små urbana samhällen ute på öarna i skärgården, där de bodde halvårsvis.

  • p1010987

    Tony Björklunds nybyggda hus utnyttjar den täthet som stadsplanen från 1921 tillåter.

  • img_1255

    Hemma hos Tony Björklund, i hans nybyggda, självbyggda hus.

  • img_7925

    Gården hos Tony Björklund.

  • p1020139

    Brunska gårdens gavel mot gatan.

  • p1020130

    Gården på Brunska gården.

  • p1020215

    Gallerian Bryggeriet i postmodern stil, från 1980-talet, försöker imitera den gamla stenstadsarkitekturen.