P1090744

#94 Islamsk stad – lagen, teglet och tyget

Vi kommer till Tunis och är väntade. Isabel och Selim öppnar sin dörr för oss. Vi kliver in i vardagen. In i bostadshuset.  Vi vill i de avslutande delarna av vår serie från Maghreb dyka djupare in i de traditionella formerna för städer i Nordafrika och Mellanöstern, vilket också blir ett försök att förstå islams etiska principer och hur de har materialiseras. Islam är ”grannskaplig” när Koranens text läggs ut i förklaringar om hur man faktiskt ska agera i den fysiska världen när det gäller stadsbyggande.

Bostadshuset är den viktigaste formen för islamska och arabiska städer. De gamla städerna har växt fram ur en nomadisk kultur. Husen hakar sömlöst i varandra. Tältduken har med tiden blivit tegelväggen, den vita, rappade. Väggarna som sammanfogar bostadshusen med varandra, den fjärde väggen ska skänkas till grannen. Väggen och muren i bostäderna är sammanlänkande, inte åtskiljande.

Men vänder man sig ut mot gatan blir väggen, muren, en gräns. Som skiljer utsidan från insidan så klart. Men också det heliga från det världsliga. Muslimer från icke muslimer, nästa värld från den här här världen, och kvinnor från män. Huset och familjerna är patriarkala ”utåt” och matriarkala ”inåt”.

Men nu är det 2000-tal. ”En besökare i Fés kommer”, skriver sociologen Rachel Newcomb, “att se fler kvinnor än någonsin i det offentliga rummet, på väg från hemmet till arbetet, från skolan till marknaden, alltid aktiva, i rörelse”. Men, skriver hon också, ”hur kvinnor upplever det offentliga rummet är kulturellt distinkt, skammens och gästfrihetens etik guidar dem medan de argumenterar över hur de ska röra sig i världen”.

Vår resa i Maghreb har velat ta sig in på insidan. Vi har velat vara väntade. Vi har inte velat endast betrakta staden och dess byggandet utifrån, som från ett socialt eller ett estetiskt avstånd. Orientalismen har följt oss, eller kanske snarare gått framför oss. Vad säger oss litteraturen om alla önskningar, rädslor, fantasier – som under lång tid har förknippats med ”ORIENTEN” och inte sällan förvrängt blicken hos den som kommer utifrån?

 

TACK:

Emin Turki

Sami Aloulou, Memia Belkaid, Lina Lagerström & Emilia Jansson på arkitektkontoret septembre

Selim och Isabelle väntade oss i sitt hem i Tunis

Ylva Frid

Abedellah Handa

Aziza Chaouni

Marinella Gisotti

 

  • 2018-03-11 11.55.38

    Modell över medinan i Tunis, som flak framträder husen, med de öppna gårdarna som som små fyrkantiga urmejslingar i mitten.

  • 2018-03-11 11.46.28

    Ett hus ska vara planerat för att förhindra den fria tillgången. Både för främlingar och för blicken.

  • Debra Winger och John Malkovitch i filmatiseringen av The Sheltering Sky från 1990

    Debra Winger och John Malkovitch i filmatiseringen av John Bowles The Sheltering Sky, som New York-paret Kit och Port som flyr till Maghreb, undan en civilisation de föraktar, för att gå under i konfrontationen med en mer ursprunglig kultur de ej förstår.

  • UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89a3

    Memia, Lina och Ylva i Tunis.

  • UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8966

    Öppningen mot himlen.

  • UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8975

    I palatsets som inrymmer Föreningen för medinans bevarande i Tunis. Traditionellt glaserat och ornamenterat tegel, ett annat bildspråk än de avbildande friser som fanns i stora salen i samma palats, inspirerade från Versaille.

  • UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8981

    Taken sitter ihop. Taken och terasserna var traditionellt kvinnornas och barnen priviligerade rum och frizon.

  • P1020905

    Middag och Selim och Isabell i deras köpmanshus.

  • P1090356
  • P1090784
  • P1100039
  • P1100375
  • P1100382
  • P1100388
  • Skärmavbild 2018-05-31 kl. 11.16.21
  • IMG_8333
  • P1020618
  • P1020628
  • P1020704
  • P1020735
  • P1090211
  • P1090373
  • P1090744
  • P1090876
  • P1100012