SONY DSC

Warszawa – stilarnas förtryck och frihet

85 procent av Warszawas byggnader förstördes under kriget. Hitlers order var tydliga: staden skulle utplånas. I återuppbyggnaden efter kriget var stilar och arkitektur ett ämne som berörde alla. Lika självklart som guld i Alaska, skrev Leopold Tyrmand. Här fanns nu tabula rasans, det rena bordets, möjligheter. Att få starta på nytt. Att resa sig, och ta revansch.

I den gamla staden orkestrerade kommunistpartiet en rekonstruktion av 1700-talets palats och adelshus. Den gamla stan byggdes upp på ett sätt som det aldrig hade sett ut. Det var det förindustriella Warszawa – upplysningens stad, en stad ännu orörd av 1800-talets kapitalismen och industriarbete. 1800-talet var helt utbländat. I övriga staden rådde både modernismens och stalinismens storhetsperioder; de utkämpade en kamp som präglade Warszawa i grunden. Det blev en strid med livsfarliga ställningstaganden, ideologier som kunde knäcka yrkesmänniskor och ge dem yrkesförbud.

I Wola – där det judiska ghettot låg – kan man i dag se gator försvinna och dyka upp igen efter några hundra meter. Det är spåren av den stad som inte byggdes upp alls. En stadsdel som efter kriget blev en spelplats för socialistisk planering med nya fabriker och på 1990-talet, i det postsocialistiska Warszawa, för spekulationsbyggandets fulaste sidor.

I vägkorsningar står minnesstenar över de mördade i massakern i Wola. Tomterna är fortfarande obebyggda som om stadens fantomer ännu stod i vägen.

På andra sidan floden Wisla ligger Praga. En helt annan stad, som klarade sig till stora delar från förstörelsen, där står husen och fabrikerna från 1800-talets fortfarande kvar. En stadsdel som inte fick plats i berättelsen om det nya Warszawa efter kriget men som nu hamnat i centrum av den nya generationens drömmar om en hel stad, en stad som är gemensam och inte egocentrisk och kapitalistiskt vulgär som 1990-talets. En stad som omfamnar alla stilar – till och med det stalinistiska Kulturpalatset. En stad där stilar inte längre tillåts styra berättelsen, utan är delar av den gemensamma historien.

___________________________________
Stort tack till: Hanna Radziejowska, Beata Chomatowska, Marta Prochwicz och Stefan Ingvarsson!

Essän om stadsdelen Praga av Andrzej Stasiuk, som citeras i avsnittet, återfinns i samlingen: “Last & Lost: Ein Atlas des verschwindenden Europas”.

En mer utförlig historia om vänskapskvarteren, Osiedle Przyjaźń, finns att läsa på bloggen Arbetsbok här.

  • SONY DSC

    Johns hus i Warszawa, ett av de hus som återuppbyggdes efter kriget efter en målning av Bernardo Canaletto. En målning som inte alls visade hur huset egentligen såg ut. Intill byggs nu ett av gamla stadens få nya hus. Ett hus som får en helt egen stil.

  • canaletto

    Canellottos målningar har de senaste åren blivit en del av turismen i den gamla staden.

  • Hanna

    Hanna Radziejowska, föreståndare för stadsdelsmuseet i Wola berättade om den stad som fortfarande finns under den synliga.

  • wola1

    Wola i dag är blandning av stilar, funktioner och hela olika markutnyttjande. Under 1990- och 2000-talet hamnade Wola i fokus för spekulationsekonomi och nya kontorsfastigheter.

  • SONY DSC

    I en gatukorsning, vid en parkeringsplats, står ett av många minnesmärken över massakern i Wola där 60 000 polacker mördades av nazisterna. Många av de tomma tomterna i Wola är just platser där massakern ägde rum. Tomter som sedan kriget har hamnat i olika tomträttsliga limbon som också präglas av platsernas historia.

  • beata_muranow

    Beata Chomatowska med sin bok Stacja Muránow om stadsdelen Muranow, inom det judiska Ghettot.

  • muranow_loft

    Loftgångar i Bohdan Lacherts bostadshus i Muranow. En modernistisk kärna klädd i en stalinistisk kostym (se nedan).
     

  • SONY DSC

    Muranow ligger på en höjd, byggd av ruinerna av det judiska ghettot. På sitt funkis-hus tvingades Bohdan Lacherts efter 1949 års dekret från Sovjetunionen om en arkitektur – en socialistisk realism – som skulle vara “socialistiskt i formen” men “nationalistisk i innehållet” klistra på en portal och diverse dekorer.

  • kolo

    Helena och Szymon Syrkus “leende” modernistiska bostadshus i Kolo. Ett område som byggdes innan 1949 års dekret från Stalins Sovjetunionen om den  socialistiska realismen.

  • SONY DSC

    Helena och Szymon Syrkus modernistiska bostadshus i Kolo. Än så länge bor här mest äldre, men modernismens hus har återupptäckts av en ny generation, som en stil som föddes i mellankrigstidens framåtriktade och kosmopolitiska Warszawa.

  • kpalats_2_ext

    Kulturpalatset i Warszawa, en gåva från Stalin till det polska folket invigt 1955, har fått sällskap av nya skyskrapor.

  • SONY DSC

    Detalj av Kulturpalatset, som formades efter en resa som de fem sovjetiska unga arkitekterna gjorde i Polen på jakt efter nationella former.

  • kpalats_3_int

    Interiör i Kulturpalatset. Storartade salar i heroisk stil.

  • SONY DSC

    Socialistiska fresker över samhällsbyggandet – män bär på hus och barn ritar dem – tillsammans med moderna ljuskronor och marmorpelare inne i Kulturpalatset.

  • kpalats_5_int

    Så smög vi omkring i de stängda delarna av Kulturpalatset.

  • wistula2

    Stränderna på floden Wistulas högra sida – Praga sidan – är vildvuxna och oreglerade. Och heller inte en del av stadens offentliga rum och därför fria att använda för stadens ungdomar för fest och nöjen. Den klubbscen som växte fram i Warszawa i början av 2000-talet annekterade floden och flodbankarna.

  • wistula1

    Den oregelarade flodbanken, på andra sidan den rekonstruerade gamla staden.
     

  • praga_yard

    Gårdarna i stadsdelen  Praga är öppna och utgör ett andra eller tredje offentligt rum. I perioder har de också varit platser som dragit sig undan offentligheten. Gårdarna i Praga har de senaste tio åren liksom flodbädden blivit en viktig del i Warszawas nya nöjesliv. Inte alltid med den till stora delar fattiga befolkningens förnöjsamhet.

  • SONY DSC

    Kulturpalatset har omfamnats av en ny ung generation som inte ser det som en del i ett förtryck. Det gäller också kvarteren kring Konstitutionstorget där de stalinistiska freskerna har fått sällskap av bland annat den regnbåge på Zbawicieka-torget som symboliserar gay-kulturen i Warszawa.